.

Igår hjälpte jag Nicole att flytta ut saker ur hennes lägenhet och så sa vi farväl på ett tag. Igår kändes det inte så konstigt. Det var mest hejdå vi ses snart igen inga större känslor men idag känns det desto mer. Nicole är den fjärde vännen som lämnar Kalmar och jag är jätte glad för hennes skull, att hon gör det hon vill och testar något nytt. Det känns bara lite sorgligt att inga av mina närmsta vänner är kvar i Kalmar. Fördelen med utflygna vänner är att man kan åka och hälsa på och det jävlar ska jag göra. När Sofie kommer hem från indien tänkte jag åka till Göteborg och i sommar ska jag och Hanna eventuellt åka till Oslo och hälsa på Nicole. Och sen får jag inte glömma New York i maj då jag ska träffa Emma. Det känns verkligen helt sjukt. Henne saknar jag bara mer och mer. Så fördelar och nackdelar finns det med utspridda vänner. Jag måste bara se det från den positiva sidan. Sen får jag inte glömma lilla Johanna. Som finns tillgänglig nu och i sommar, till hösten vet vi inte vart hon tar vägen men oavsett vart alla är så finns vänskapen alltid kvar. Och vem vet í framtiden kanske vi alla är på samma ställe igen?

<3